Kroppen, hjärnan och livet

– ett biopsykosocialt perspektiv

Kroppen, hjärnan och livet – ett biopsykosocialt perspektiv Det har i samhället länge funnits en föreställning om att kroppen och psyket är två separata saker. Modern forskning visar en betydligt mer komplex bild. Kropp, hjärna, nervsystem, hormonsystem, immunförsvar och vår livsmiljö kommunicerar hela tiden med varandra. Det är grunden i det biopsykosociala perspektivet – att biologiska, psykologiska och sociala faktorer tillsammans påverkar hur vi mår, vilka symtom vi får och förutsättningarna för återhämtning. Inom modern smärtforskning är detta idag ett etablerat sätt att förstå smärta (AISP)*.

Smärta är verklig men inte alltid ett mått på skada.

Rachel Zoffness beskriver i boken Tell me where it hurts hur smärta formas av ett samspel mellan kroppens signaler och hjärnans tolkning av dem. Smärta är alltså inte en enkel avläsning av hur mycket vävnadsskada som finns. Det betyder inte att smärta sitter i huvudet. Smärtan är verklig. Men upplevelsen påverkas av flera olika faktorer, bland annat nervsystemets känslighet, tidigare erfarenheter, stress, känslor, tankar, sömn, trygghet och vår omgivning. IASP betonar också att smärta påverkas av biologiska, psykologiska och sociala faktorer och att smärta och vävnadsskada inte är samma sak. Och det här skänker hopp, framförallt för alla de som lider av långvarig smärta. För om det är flera system som påverkar varandra kan vi också påverka vårt mående från flera håll – genom exempelvis återhämtning, sömn, fysisk aktivitet, stressreglering, relationer och hur vi förstår och förhåller oss till kroppens signaler. Om en person tex lever med hög belastning under lång tid kan det se ut så här:
Om en person tex lever med hög belastning under lång tid kan det se ut så här:
Men cirkeln går också att påverka åt andra hållet. Mer trygghet skapar en bättre reglering i nervsystemet som skapar bättre sömn, som skapar mer energi, som kan skapa mer rörelse, en ökad tillit till kroppen, mindre rädsla vilket leder till ännu bättre reglering av nervsystemet osv. Kronisk smärta står alltså inte alltid i proportion till graden av vävnadsskada och det finns även studier som visar att förbättringar inte bara är tillfälliga utan kan kvarstå över tid**.

Stress, nervsystem och immunförsvar

Include supporting information here.

Det finns också ett växande forskningsfält som kallas psychoneuroimmunologi (PNI). Det studerar samspelet mellan psykologiska processer, nervsystemet, hormonsystemet och immunförsvaret. Långvarig stress kan påverka dessa system och dess reglering. Forskning visar bland annat samband mellan långvarig psykologisk stress och förändringar i immunförsvarets funktion. Sambanden är komplexa och ser olika ut för olika människor och sjukdomar***. Det betyder inte att stress är orsaken till alla sjukdomar, eller att vi kan tänka oss friska. Däremot visar forskningen att hur vi lever, belastas och återhämtar oss kan vara en del av kroppens biologiska förutsättningar för hälsa och återhämtning. Det är också därför jag i det här programmet inte ser kroppen och psyket som två separata delar utan som en helhet. När vi börjar förstå våra signaler, minska onödig belastning och skapa mer trygghet och återhämtning kan vi ge kroppen bättre förutsättningar att göra det den hela tiden försöker göra: reglera, anpassa och återhämta sig. Det vill säga självläka.

Biopsykosociala faktorer

Referenser

* IASP International association for the study of pain ** Yoni K Ashar et al. JAMA Psychiatry (2025). Pain reprossesing therapy vs placebo and usual care for patients with chronic back pain: 5-year follow-up of a randomized clinical trial ***K-H Shults (2006) Psychological stress, immune funktion and disease development. The psychoneuroimmunologic perspective. PubMed